paatti

Ett ord som jag börjar bli trött på är ordet "falsk" för att inte tala om människors snack om falskhet.
Trots min trötthet så tänker jag skriva ett inlägg om just... F A L S K H E T !
Jag brukar inte hänga ut människor genom att skriva patetiska statusar på facebook om hur falska, äckliga och fula människor har varit eller är. Det var en fas man gick igenom när man gick på högstadiet om inte tidigare och sen så skulle jag vara tvungen att hänga ut någon person var tredje min. Sånt är livet, tyvärr.

Vad är falskhet? Vem har definierat ordet falskhet? Kan man bli "o" falsk om man är falsk? I så fall kan man ju inte vara falsk, då har man väl bara begått ett taskigt misstag, eller?

- För mig så handlar en typ av "two face-het" om lögner, lögner, lögner och ännu fler lögner. En människa som ljuger konstant kan aldrig visa ånger eller känna någon skuld osv. Alla har rätt till en vit lögn då och då, men vad händer när de vita lögnerna blir svarta? - då är man falsk. Sanning är äkta, lögner är falska. Svart på vitt. Inte så svårt att klura ut eller hur?

- Jag har även insett att "falska människor" inte kan erkänna sina fel, de vrider och vänder på det tills du själv blir boven i dramat, lyckas man knäcka mysteriet och visa att man är lika smart eller smartare än en detektiv så kan man slaget vinna... Men endast för att sedan få höra den riktiga boven tycka synd om sig själv, om hur tufft liv den har, om hur alla är taskiga och bara vill en det värsta och drar repliker som "Förlåt, jag är en dålig människa, jag är taskig och en dålig vän fastän det är alla som trampar på mig och när jag väl ger tillbaka så får jag skit. Förlåt".
Det boven inte inser i detta drama är att man öppnar sin mun enbart för att man bryr sig eller har brytt sig om personen så pass mycket så att man vill visa att den har gjort fel för att den inte ska göra om det, för nästa person den sårar kan visa hänsynslöshet och ge trippelt tillbaka (villket denna person egentligen förtjänar). Sen är det ju även så att rätt ska vara rätt. Tynger något en ska man kunna prata ut om sina känslor (eftersom man oftast blir sårad eller, och arg) utan att bli betraktad som en gnällig kärring eller en drama queen.

Jag vill även konstatera att jag tycker inte att man är en falsk människa ifall man inte är medveten om felen man gör. Man är endast falsk om man jävlas med flit eller ljuger, eller om man gör både och. Jag tycker inte att det är rätt att kalla någon falsk för den begår misstag, alla gör fel och ingen är perfekt. Däremot finns det skillnad mellan människor som kan erkänna sina fel, be om ursäkt och gå vidare och den typen av människor som aldrig erkänner sina fel och bara letar efter brister hos någon annan.

Alla är mänskliga men så finns det människor som visar sig ha en kropp med två ansikten. Sorgligt men sant.
Och det är ingenting nytt, det är inte fel på människan som lever i nuet, falskhet har alltid funnits, jag menar vad var Judas för något om han inte var falsk? - Det är nu man börjar bli vuxen och inser att världen inte daltar med en och att människor som vill bli kallade för dina vänner visar sig vara allt förutom dina vänner.