ITALIEN! 5/5-10/5
Jahapp, vart ska man börja?
Italien resan ägde rum den 5/5 och varade i fem dagar. Har aldrig sett så vackra platser i hela mitt liv. Nästa gång jag åker dit kommer jag inte tillbaka.
Måndag: Samling klockan kvart i 4 på busstationen bredvid Fors och St: Eskil.
Möttes av ett par lika trötta men förväntansfulla elever som mig. Nu var det dags, vi skulle bege oss till Cassino!
Sa arrivederci till Eskilstuna och började sjunga tillsammans med Sandra i bussen. Stoffe och Philip var tvungna att undersöka bussens toalett och förvånansvärt fanns det våtservetter. Pojkarna gick runt i bussen och delade ut dessa till varje person (som att det vore de som köpt de haha), det vi inte visste då var att dessa skulle komma till stor användning under resans gång.
Flyget tog 3 timmar och jag plågades av ryanair's billiga säten (det gick inte att fälla ner stolen) samtidigt som Sandra såg ut att sova riktigt skönt. När vi steg av flyget tog jag ett djupt andetag och tänkte: Det här känns riktigt skönt. Känner mig som hemma.
- Omgiven av berg, lägenhetshus, pizzerior och bilar fick jag syn på en grind. Grinden ledde till en byggnad som visade sig vara skolan där våra värdar gick på. Jag steg av bussen och kände värmehettan. Utspringades kom våra italienare och det växlades pussar, kramar och skratt... Inte var mina ögon torra heller!
Vi hälsades välkomna av deras rektor och började äta av buffén de bjudit oss på. Sedan begav vi oss till busshållsplatsen för att åka till traktens strand "Formia".
Tisdag: En hel dag i Cassino. En trött Patrycja klev ur sängen och började härja lite med Sabrinas hundar. Sabrinas pappa skjutsade mig till skolan vilket var pinsamt värre eftersom han inte kunde engelska och pratade italienska med mig hela vägen, konstigt nog förstod vi varandra och måste medge att hennes far är en mycket trevlig prick.
Samlingsplatsen var utanför skolan. Har aldrig sett så många människor stirra som då, anyways.. Vi begav oss till busshållsplatsen. Vart skulle vi? - Vi skulle besöka Monte Cassino (ett kloster som är beläget på ett berg och som blev totalt nerbombat under andra världskriget, tyskarna bombade klostret för att de trodde att det gömde sig soldater där. Vid slaget om Monte Cassino stod polackerna på italienarnas sida... Sida vid sida stred dessa två nationer mot tyskarna och vann det första slaget. 1000 polacker omkom och till deras minne finns en stor gravplats. Idag är klostret renoverat och därför en helt klar sevärdhet). På vägen dit bad jag till Gud om att anlända i säkerhet. Har aldrig varit så skraj i mitt liv som då. Chauffören körde som en galning uppför berget där kurvorna var jätte branta. Hursomhelst så var det verkligen värt att besöka. Under pausen kommer en italienare och sätter sig bredvid mig och Sandra.
- Are you from Poland?
- Yes, no, we are from Sweden but my parents are from Poland.
- I like polish girls, they are beautiful, I want to marry one.
-?
- What's your name (till Sandra)... Och så började det hela, har aldrig garvat så mycket i mitt liv som då. Tack för att du förgyllade vår dag Renato haha.
Vi åt lunch tillsammans med våra italienar polare i en park där vattenkrig påbörjades... Kul var det! Sedan bar det av till "Museo Historiale" där vi fick en bättre inblick om staden vi var bosatta i under vistelsen.
På kvällen träffades vi på en restaurang där vi åt en massa goda saker. Myspys till max!
Onsdag: Heldag i Rom. Finns det någon vackrare historisk plats på jorden än Rom? - I don't think so. Var lika amazed som första gången. Det blev Colosseum, Forum Romanum, svett till max, audience hos Påven, Piazza Navona och en massa annat. Vid slutet av dagen var mina fötter heeelt döda och hela jag var mer än utmattad. Detta skulle dock inte hindra mig ifrån att umgås med de trevliga prickarna på kvällen. Det blev bar-möte och en massa roligt umgänge.
Torsdag: Amalfi kusten- Sorrento + Pompeji. Kan bara beskriva denna dag som underbart vacker. Trots tröttheten var mitt humör på topp, speciellt när min underbara vän Philip fick för sig att agera reseledare på bussen... Han var ju också tvungen att imitera vår lärare Essie. På kvällen bar det av till en fest där jag "shakade what my moma gave me". Hade grymt kul tillsammans med alla. Hittade min drömpartner i dans, Davides kompis Marco (har inte sett något snyggare på länge) och vi dansade salsa hit och salsa dit.
- Hey, Marco.. Did u know that I call Patti "catwoman"?
- Låter sammanfatta denna dag med bilder istället just för att man måste se det med "egna ögon"
Fredag: sista dagen...
Vi spenderade dagen i Rom. Den här gången följde italienarna med oss vilket visade sig vara ganska onödigt eftersom de inte spenderade alls dagen med oss. Hursomhelst, besökte vi ännu fler platser i Rom som anses vara sevärdheter. Vi besökte bland annat den Spanska trappan och Fontana di Trevi. Vi var framme i Cassino vid 6 tiden och Sabri och jag skyndade oss allt vad vi hade till bussen eftersom att hennes föräldrar var tvungna att rycka ut (de är akutläkare) och hjälpa unfortunate people. Vi köpte klänningen jag sett under tisdagsnatten på väg hem från baren och var riktigt lycklig. Fick syn på en blombutik och tvingade Sabri att låta mig gå in i den för att jag ville köpa en blombukett till hennes föräldrar som tack för den trevliga vistelsen. Klockan slog 18.25, vi var fortfarande i butiken och bussen skulle komma halv. Vi sprang som dårar till busshållsplatsen medans en massa oblyga italienare tutade sönder sig. Och vad vore en oblyg italienare utan en Patrycja?
- En utan humor. Det var faktiskt längesen jag gjort bort mig så pass mycket som då. Anyways, vi hann till bussen och fick verkligen tillbaka för alla Mc' Donalds besök jag gjort under alla dessa år.
Trots att vi skulle samlas kvart i 6 på morgonen därpå sket jag i att packa (I'm a rebel) och lekte med Sabris lillebror Fabio och hundarna ute på gården.
- På kvällen träffades vi alla på "Havana Club" där vi åt middag och dansade en hel del.
Förresten Philip, tack för ALLA "rom e pera" haha...
Lördag: Farväl mitt imaginary hemland. En bölande Patrycja och en massa andra bölande människor. Det var verkligen svårt att säga "arrivederci" till italienarna. När jag sneglade på Sabris mamma och fick syn på tårar rinnande nerför hennes kinder kunde jag inte heller hålla mig. Såg att många av pojkarna hade också tårar i ögonen vilket gjorde mig ännu mer känsligare och face it jag behöver inte mycket för att få tårar i ögonen. En snyftande Patrycja satte sig på bussen och blev skitförbannad på Samuel som fick för sig att ta kort på henne när hon grät!?! Helt otroligt hur sjuka lärare kan vara! Anyways satt tillsammans med Sandra på bussen och lyssnade på deppig musik. Vi somnade, vi vaknade, vi checkade in, vi satte oss på planet, vi diskuterade med Philip som inte mådde så bra (haha) och insåg att det var slut på det roliga.
Välkommen tillbaka till den tråkiga verkligheten.
Tack för en underbar resa! (Ni vet vilka ni är)
Italien resan ägde rum den 5/5 och varade i fem dagar. Har aldrig sett så vackra platser i hela mitt liv. Nästa gång jag åker dit kommer jag inte tillbaka.
Måndag: Samling klockan kvart i 4 på busstationen bredvid Fors och St: Eskil.
Möttes av ett par lika trötta men förväntansfulla elever som mig. Nu var det dags, vi skulle bege oss till Cassino!
Sa arrivederci till Eskilstuna och började sjunga tillsammans med Sandra i bussen. Stoffe och Philip var tvungna att undersöka bussens toalett och förvånansvärt fanns det våtservetter. Pojkarna gick runt i bussen och delade ut dessa till varje person (som att det vore de som köpt de haha), det vi inte visste då var att dessa skulle komma till stor användning under resans gång.
Flyget tog 3 timmar och jag plågades av ryanair's billiga säten (det gick inte att fälla ner stolen) samtidigt som Sandra såg ut att sova riktigt skönt. När vi steg av flyget tog jag ett djupt andetag och tänkte: Det här känns riktigt skönt. Känner mig som hemma.
- Omgiven av berg, lägenhetshus, pizzerior och bilar fick jag syn på en grind. Grinden ledde till en byggnad som visade sig vara skolan där våra värdar gick på. Jag steg av bussen och kände värmehettan. Utspringades kom våra italienare och det växlades pussar, kramar och skratt... Inte var mina ögon torra heller!
Vi hälsades välkomna av deras rektor och började äta av buffén de bjudit oss på. Sedan begav vi oss till busshållsplatsen för att åka till traktens strand "Formia".
Tisdag: En hel dag i Cassino. En trött Patrycja klev ur sängen och började härja lite med Sabrinas hundar. Sabrinas pappa skjutsade mig till skolan vilket var pinsamt värre eftersom han inte kunde engelska och pratade italienska med mig hela vägen, konstigt nog förstod vi varandra och måste medge att hennes far är en mycket trevlig prick.
Samlingsplatsen var utanför skolan. Har aldrig sett så många människor stirra som då, anyways.. Vi begav oss till busshållsplatsen. Vart skulle vi? - Vi skulle besöka Monte Cassino (ett kloster som är beläget på ett berg och som blev totalt nerbombat under andra världskriget, tyskarna bombade klostret för att de trodde att det gömde sig soldater där. Vid slaget om Monte Cassino stod polackerna på italienarnas sida... Sida vid sida stred dessa två nationer mot tyskarna och vann det första slaget. 1000 polacker omkom och till deras minne finns en stor gravplats. Idag är klostret renoverat och därför en helt klar sevärdhet). På vägen dit bad jag till Gud om att anlända i säkerhet. Har aldrig varit så skraj i mitt liv som då. Chauffören körde som en galning uppför berget där kurvorna var jätte branta. Hursomhelst så var det verkligen värt att besöka. Under pausen kommer en italienare och sätter sig bredvid mig och Sandra.
- Are you from Poland?
- Yes, no, we are from Sweden but my parents are from Poland.
- I like polish girls, they are beautiful, I want to marry one.
-?
- What's your name (till Sandra)... Och så började det hela, har aldrig garvat så mycket i mitt liv som då. Tack för att du förgyllade vår dag Renato haha.
Vi åt lunch tillsammans med våra italienar polare i en park där vattenkrig påbörjades... Kul var det! Sedan bar det av till "Museo Historiale" där vi fick en bättre inblick om staden vi var bosatta i under vistelsen.
På kvällen träffades vi på en restaurang där vi åt en massa goda saker. Myspys till max!
Onsdag: Heldag i Rom. Finns det någon vackrare historisk plats på jorden än Rom? - I don't think so. Var lika amazed som första gången. Det blev Colosseum, Forum Romanum, svett till max, audience hos Påven, Piazza Navona och en massa annat. Vid slutet av dagen var mina fötter heeelt döda och hela jag var mer än utmattad. Detta skulle dock inte hindra mig ifrån att umgås med de trevliga prickarna på kvällen. Det blev bar-möte och en massa roligt umgänge.
Torsdag: Amalfi kusten- Sorrento + Pompeji. Kan bara beskriva denna dag som underbart vacker. Trots tröttheten var mitt humör på topp, speciellt när min underbara vän Philip fick för sig att agera reseledare på bussen... Han var ju också tvungen att imitera vår lärare Essie. På kvällen bar det av till en fest där jag "shakade what my moma gave me". Hade grymt kul tillsammans med alla. Hittade min drömpartner i dans, Davides kompis Marco (har inte sett något snyggare på länge) och vi dansade salsa hit och salsa dit.
- Hey, Marco.. Did u know that I call Patti "catwoman"?
- Låter sammanfatta denna dag med bilder istället just för att man måste se det med "egna ögon"
Fredag: sista dagen...
Vi spenderade dagen i Rom. Den här gången följde italienarna med oss vilket visade sig vara ganska onödigt eftersom de inte spenderade alls dagen med oss. Hursomhelst, besökte vi ännu fler platser i Rom som anses vara sevärdheter. Vi besökte bland annat den Spanska trappan och Fontana di Trevi. Vi var framme i Cassino vid 6 tiden och Sabri och jag skyndade oss allt vad vi hade till bussen eftersom att hennes föräldrar var tvungna att rycka ut (de är akutläkare) och hjälpa unfortunate people. Vi köpte klänningen jag sett under tisdagsnatten på väg hem från baren och var riktigt lycklig. Fick syn på en blombutik och tvingade Sabri att låta mig gå in i den för att jag ville köpa en blombukett till hennes föräldrar som tack för den trevliga vistelsen. Klockan slog 18.25, vi var fortfarande i butiken och bussen skulle komma halv. Vi sprang som dårar till busshållsplatsen medans en massa oblyga italienare tutade sönder sig. Och vad vore en oblyg italienare utan en Patrycja?
- En utan humor. Det var faktiskt längesen jag gjort bort mig så pass mycket som då. Anyways, vi hann till bussen och fick verkligen tillbaka för alla Mc' Donalds besök jag gjort under alla dessa år.
Trots att vi skulle samlas kvart i 6 på morgonen därpå sket jag i att packa (I'm a rebel) och lekte med Sabris lillebror Fabio och hundarna ute på gården.
- På kvällen träffades vi alla på "Havana Club" där vi åt middag och dansade en hel del.
Förresten Philip, tack för ALLA "rom e pera" haha...
Lördag: Farväl mitt imaginary hemland. En bölande Patrycja och en massa andra bölande människor. Det var verkligen svårt att säga "arrivederci" till italienarna. När jag sneglade på Sabris mamma och fick syn på tårar rinnande nerför hennes kinder kunde jag inte heller hålla mig. Såg att många av pojkarna hade också tårar i ögonen vilket gjorde mig ännu mer känsligare och face it jag behöver inte mycket för att få tårar i ögonen. En snyftande Patrycja satte sig på bussen och blev skitförbannad på Samuel som fick för sig att ta kort på henne när hon grät!?! Helt otroligt hur sjuka lärare kan vara! Anyways satt tillsammans med Sandra på bussen och lyssnade på deppig musik. Vi somnade, vi vaknade, vi checkade in, vi satte oss på planet, vi diskuterade med Philip som inte mådde så bra (haha) och insåg att det var slut på det roliga.
Välkommen tillbaka till den tråkiga verkligheten.
Tack för en underbar resa! (Ni vet vilka ni är)
