paatti

Har en såndär weird-feeling dag idag.
Går runt med magont och klump i halsen. Känns som att ett litet betydelselöst ord kan få mig att spricka, en såndär explosion som innefattar kraftiga flodvågor...
Försöker göra mitt bästa and find my inner peace, men det går bara inte.
Så hela min dag har gått ut på att ligga i fosterställning och vänta på att bomben ska explodera. Dagen är slut, kvällen är snart slut och natten kommer att inledas om några timmar och för att klara mina kommande tentor den här veckan så behöver jag sömn men sova är det sista jag kommer att göra om jag har en tickande bomb som väntar på att bli utlöst. Så vad ska jag göra om den här äckliga känslan inte går över? Vågar inte smsa folk eller prata med folk för trots allt vill jag ju inte att den här bomben ska utlösas då det kan sluta riktigt illa både för mig och för motparten.
-Jag är stressad över skolan, att jag har så mycket att göra. Men det är jag själv som satt mig i den här knipan, det är alltid jag som sätter mig själv i DEN HÄR knipan. Jag vill vara som förut, älska plugga. Vart och när försvann den glöden?
-Edvar fulingen åker på lördag och lämnar mig för varma Thailand i två veckor.
-Det är kallt, det är för kallt.
- Jag saknar mina kusiner som jag inte träffat på evigheter. Mina kusiner som jag i princip umgicks dag och natt med framtills nu. Man kan tro att de har flyttat till Sibirien när de i själva verket bara bor i Sthlm. Men våra "scheman" har aldrig klickat så jag har inte träffat dem på över ett halvår. Ska göra allt för att vi ska kunna träffas under den här månaden.

Hursomhelst den här dagen sög och suger fortfarande. Kunde hittat på något mycket roligare än att ligga och vänta på att den här tickande bomben skulle utlösas.