The kiss of death.
Efter gårdagens händelser har jag gått runt som en zoombie hela dagen.
Det har fått mig att fundera en hel del kring liv och död och hur man ska gå tillväga för att leva sitt liv till fullo när man fastnar så lätt i allt som hör till vardagen. Don't get me wrong jag är lycklig med allt som händer i mitt liv, men låt oss säga att jag dör imorgon, vad har jag hunnit göra i mitt liv?
- Inte ett shit. De flesta av mina drömmar och mål kommer att uppfyllas om ett antal år. Att vara framgångsrik med sin karriär är något som inte händer över natten, speciellt inte om man inte vet vad man själv vill bli ännu. Äktenskap, barn? Det är inte så att jag vill gifta mig och skaffa barn nu, när mitt liv knappt börjat (... och försök att ens hitta en någorlunda normal kille som man skulle kunna tänka sig att gifta sig med). Alltså har jag redan lagt tre av mina "drömmar" på hyllan (okej, studerar just nu och allt är på gång. Men klart blir det inte förrän om fem år). Och mina resterande drömmar, att resa och se så mycket som möjligt av vår vackra värld, att hoppa fallskärm/bungyjump, jobba som volontär i något fattigt land, bidra med någonting stort till samhället så att ens nära och kära spricker av stolthet... Mina drömmar bygger inte direkt på att vara spontan utan har blivit redan nu planerade i kronologisk ordning där ingenting har lämnats åt slumpen. Så vad skulle hända med alla dessa drömmar om jag inte skulle finnas kvar imorgon? - Gone with the wind.
Så min frågan är, hur ska man få med alla dessa framtidsplaner/drömmar i vardagen? Hur ska man kunna leva sitt liv till fullo om man inte kan uppfylla sina önskemål förrän om några år?
Visserligen har jag varit med om fantastiska saker redan nu. Jag har en underbar familj och underbara vänner, det är inte många som kan säga att de har det och jag tackar Gud för att de finns i mitt liv.
Bara tanken av att förlora någon som står mig nära gör mig knäsvag och det bildas en fet stor klump i halsen. Jag skulle ge upp alla mina drömmar och mål i livet för någon som står mig nära. Hellre jag än någon av de. Så om jag nu skulle dö imorgon har jag ialla fall upplevt något som inte många har, nämligen unconditional love.
Det har fått mig att fundera en hel del kring liv och död och hur man ska gå tillväga för att leva sitt liv till fullo när man fastnar så lätt i allt som hör till vardagen. Don't get me wrong jag är lycklig med allt som händer i mitt liv, men låt oss säga att jag dör imorgon, vad har jag hunnit göra i mitt liv?
- Inte ett shit. De flesta av mina drömmar och mål kommer att uppfyllas om ett antal år. Att vara framgångsrik med sin karriär är något som inte händer över natten, speciellt inte om man inte vet vad man själv vill bli ännu. Äktenskap, barn? Det är inte så att jag vill gifta mig och skaffa barn nu, när mitt liv knappt börjat (... och försök att ens hitta en någorlunda normal kille som man skulle kunna tänka sig att gifta sig med). Alltså har jag redan lagt tre av mina "drömmar" på hyllan (okej, studerar just nu och allt är på gång. Men klart blir det inte förrän om fem år). Och mina resterande drömmar, att resa och se så mycket som möjligt av vår vackra värld, att hoppa fallskärm/bungyjump, jobba som volontär i något fattigt land, bidra med någonting stort till samhället så att ens nära och kära spricker av stolthet... Mina drömmar bygger inte direkt på att vara spontan utan har blivit redan nu planerade i kronologisk ordning där ingenting har lämnats åt slumpen. Så vad skulle hända med alla dessa drömmar om jag inte skulle finnas kvar imorgon? - Gone with the wind.
Så min frågan är, hur ska man få med alla dessa framtidsplaner/drömmar i vardagen? Hur ska man kunna leva sitt liv till fullo om man inte kan uppfylla sina önskemål förrän om några år?
Visserligen har jag varit med om fantastiska saker redan nu. Jag har en underbar familj och underbara vänner, det är inte många som kan säga att de har det och jag tackar Gud för att de finns i mitt liv.
Bara tanken av att förlora någon som står mig nära gör mig knäsvag och det bildas en fet stor klump i halsen. Jag skulle ge upp alla mina drömmar och mål i livet för någon som står mig nära. Hellre jag än någon av de. Så om jag nu skulle dö imorgon har jag ialla fall upplevt något som inte många har, nämligen unconditional love.
Kommentarer
Postat av: Y
(K)(K)
Postat av: sandra smoooooookey
hola patrycja :) tänkte bara säga att jag hoppas att det går bra med skolan och att du trivs. miss our deep talks :P
Postat av: sofia
sv: haha, läskigt :D Kan vi inte båda klippa lugg också :D
Postat av: nima
pppfftt palla bry sig, ta dagen som den kommer, go with the flow, innan jag blir 26 söta år ska jag ha barn, försöker byta ut elins p-piller till sockerpiller. moHAHAHAHAHAHA!!! ojuste försök och ligg någongång
Trackback
