paatti

Lördag
08.00 och en mer än trött Patrycja sitter på tåget på väg till huvudstaden. Vad gör man inte för sina gäster?
I Stockholm skulle vi besöka Vasamuséet och Kungaslottet. Resten av tiden skulle vi få spendera själva på stan. Olyckligtvis hade vi inte tur med vädret och italienare fick för sig att de var gjorda av socker och ville hålla sig för det mesta inomhus så att de inte skulle smälta. Eftersom lärarna drog så fort de kunde då det blev dags för lunch och "egen tid" så blev det de svenska elevernas ansvar att ta hand om dessa tjugo elever. Jättekul!
För det första var det inte såå jättekul eftersom det spöregnade, för det andra så är italienare (och säkert andra sydeuropéer) oerhört sega! För det tredje var det bara fem svenska elever som åkte med till Stockholm. Så vem av de svenska eleverna föll offer? - Jag, såklart!
Jag agerade både som erfaren stockholmare och en förskolslärare. Mot slutet av dagen visste jag inte ens på vilken planet jag befann mig på. Föreställ Dig själv: du släpar på en astung väska samtidigt som du försöker skydda dig ifrån regnet, du har luva på dig eftersom du var TVUNGEN att platta håret på morgonen, du frågar andra stockholmare om vägen till så självklara platser så att det är mer än pinsamt för dig. Du tror att hela gänget är bakom dig och därför blir du förvånad över att de fortfarande inte har korsat övergångstället som du korsade för ca. fem minuter sedan. När de väl är bakom dig hör du de prata italienska, samtidigt som du pratar engelska med de, du frågar efter vägen på svenska såklart och samtidigt hör du telefonen vibrera. Du tar upp mobilen: M A M M A. Du svarar och pratar polska med henne. Japp, en ordagrann internationell utflykt!
På tåget satt jag med Davide, där båda somnade så fort som tåget började åka. Efter ca. tjugo minuter känner jag hur någon pillar på min näsa: Hi, did you sleep good? 
En generad (undra om jag snarkade eller råka dregla och grejer?) Patrycja svarar att hon inte sov utan att hon bara blundade och tjuvlyssnade på vad de där bakom satt och pratade om.
På kvällen satt jag och min underbara Sabrina vid matbordet och vräkte i oss maten som jag hämtat från pizzerian, det blev kebabtallrik och bussola. Yum!
Vi träffade Luca (Sabrinas pojkvän) hemma hos Stoffe där vi satt och tog bilder på varandra medan vi väntade på att de skulle bli klara. Peyman joinade oss och sedan bar det av till "Java" där det visade sig vara världens hålligång då DJ:n satte igång. Hursomhelst, var vi hemma halv tre och kände oss mer än Omotiverade för att åka skridskor dagen därpå.

  
Söndag
Klockan 10.00 var vi på plats för att åka skridskor. Har aldrig skrattat så mycket i hela mitt liv som jag gjorde under deras "konståkning". Plötsligt blev de "överlägsna" italienarna små, hjälplösa och rädda haha.
Efter skridskoåkningen skjutsade min käre far oss till Sundbyholm där vi grillade korv och spelade fotboll, brännboll och utförde andra utomhus aktiviteter. Efter att ha blivit sönderblåsta och genomfrusna åt jag, Sabrina och mina underbara föräldrar (de ställde upp så mycket under den här veckan så måste prislova dem nu) middag. Då klockan slog sju drog vi till Java igen, där vi spelade biljard hela kvällen tillsammans med de resterande svenskarna och italienarna. Mot kvällens slut blev notan 1400 :- så vi kändes oss lite mer än knäckta. Ägaren gav oss däremot en rabatt på 400.
      
Måndag
Italienarna spenderade dagen på vår skola. Det började med en grand tour av skolan och slutade med att de svenska eleverna agerade som svenska lärare. De jävlarna är as smarta! Hur högt man än satte ribban så klarade de det på första gången. På eftermiddagen stod bowling på schemat. Jag hamnade i samma lag som min söta Sabrina, Gabriella och den svenska Therese. På vägen dit började min käre klasskamrat Johan att gå mig på nerverna så han fick lite hårda knuffar här och där. Då fick jag en kommentar av snyggingen: Patti from now on I'm going to call you catwoman.. Anyways, så hade vi jätte roligt då vi bowlade samtidigt som vi fånade oss och sprang runt och härjade med de andra killarna. Sedan drog jag, Stoffe, Luca och Sabrina på stan för att leta efter lite presenter till deras nära och kära.
När vi kom hem överraskade mamma oss med lite mat. Det blev potatis och lax med hummersås plus mammas famösa sallad med äpple, honung och annat gott.
S: Where's my phone?
P: I saw it a minute ago, check in your bag.. Is it there?
S: No!?!
Jahapp, det visade sig att hon hade tappat bort sin mobil. Och eftersom vi gick hem var det bara att gå samma väg tillbaka. Inte nog med att hon hade tappat bort sin mobil så var det mörkt, därav skulle det bli näst intill omöjligt att hitta den. När allt hopp var som bortblåst ser vi någonting blinka där i mörkret.
S: Paaatti! We have found it!
P: Thank God!
   
Tisdag- Sista dagen
Böh, det gick så fort! Plötsligt började man att prata om vad man skulle packa och köpa till resan. Kunde de inte vara här en längre tid? Hursomhelst, det blev en statsvandring där hela gruppen var med. Sedan blev det en fotbollsmatch mellan Sverige och Italien. Guess who won? - We of course, but it was close.
Efter fotbollsmatchen ville Sabrina dra ner på stan men eftersom hon förstod min trötthet så lät hon mig gå hem och ta en dusch medans hon drog på stan med de resterande italienarna. Vi bestämde oss för att träffas i skolan klockan 19.00. Eftersom vi skulle ha en liten "buffé" i skolan, gjorde jag min goda pasta (pasta med ost och grädde). Det visade sig vara en stor hit och maten blev slut på momangen. Fick sedan massvis med lovord för min goda pasta och annat smör med stilen: Patti, do you want to marry me? haha...
Kvällen avslutades med en överdrivet gråtande Patrycja. Sorry, kunde inte hålla mig, levde mig in i musiken samtidigt som jag höll om sabrina när vi dansade. Såg mig omkring och insåg att det här var den sista gången vi skulle vara tillsammans här i Sverige.
   
Natten till onsdagen
Vaknade av larmet som visade att klockan var 03.03. Till min förvåning hade vi somnat. Jag lade märke till personen som hade armarna om mig och sov så sött. Fylldes plötsligt med tårar i ögonen (igen). Det kändes tungt att behöva väcka henne och säga: Sabri, we have to go now.
Hela bilresan till bussterminalen var knäpptyst, konstigt nog spelade Amy Diamonds låt "Like a shooting star" och båda tittade sorgset på varandra och så startade det hela igång igen.
You dont even know how much I miss you.. I want you to be here with us, so we could have some more fun. As crazy as it sounds a part of me has gone missing when you guys left. We havent known eachother for a long time but these memories I will treasure for life.
But on the bright side our journey has only come half way.
So, see you guys in Casino!